tänkte jag var sugen på något gott, men såg att det var massa i skafferiet, så jag tänkte att jag rensar ut o ser vad fan det är jag har där egentligen.. och oh my god... geez... det var så sick så jag var tvungen att fota det och lägga ut här för att visa att.. ja.. någonstans går något snett när jag handlar... lol... hehe.. ja fråga bara k... jag måste typ ha exakta pengar när jag ska handla något för annars har jag alltid med något extra hem.. men äter jag upp det... ehhe.. no... inte ofta i alla fall.. o allt är ändå inte med under rensningen.. jag slängde en hel del jag hittade i skafferiet oxå... så jävla onödigt.. så... nu E, är det skärpning.. ät upp detta, eller kasta det, och sen ge fan i det.. för det är fan gott med frukt oxå.. o dessutom måste jag försöka vara en förebild åt lil E... sov gott alla ni därute... (jag har haft igång en påminnelse sen klockan nio som sa till mig att gå o lägg dig för helvete, men ändå sitter jag här.. fuck oxå... )

känner mig riktigt jevla kass.... i magen, i kroppen, i huvudet.... shit... nu börjar 2-3-timmars-nätterna, skräp-maten/shittet och redbullen plus över-konsumtionen av cigg ta ut sin rätt... fakk... jaja. tog min ändå till jobb, fast än jag redan messat min kollega o sagt att jag inte skulle komma in förrän vid tolv. hoppas istället på att om jag bara kämpar igenom denna dagen så kan jag kanske krascha ikväll, o då vill jag inte riskera o sabba eventuell sömn genom att sova på dagen....

har redan hunnit messa k 4 gånger under morgonen... fan, det är schi bra, men va fan... när jag mår bajs så är det henne jag kontaktar. när jag mår bra, är det henne jag kontaktar. hon är min yang, och jag är hennes yin. jag tror att hon på något sätt oxå ser det, men inte vill/vågar se det.... vi är som gjorda för varandra, vi är jättebra för varandra. kan vi bara hitta tillbaka till tilliten och respekten så som den var förr så kommer vi aldrig mer ha några problem av större kaliber. jag vill inte vara vänner, jag vill vara partners. det är något helt annat. just nu är vi ju tillsammans, men det känns som om vi är i limbo där emellan. jag är redo att ta det där steget, för jag vet nu vad jag vill och hur vi ska uppnå det. nu ligger bollen hos henne, och det är skit-jobbigt, för på något sätt blir inte det rättvist för någon av oss. men jag har insett att båset är tomt, och jag vill aldrig släppa ut kon på grönbete igen (missförstå mig rätt... :)... )

Gud ge mig sinnesro

att acceptera det jag inte kan förändra

mod att acceptera det jag kan

och förstånd att inse skillnaden

GIV MIG STYRKA .. någon... :/

kram hej