jävla matmissbruk... jävla missbrukare... jävla ursäkter... 

sitter och trycker igen.... en ben o jerrys först... sen en blandad skål med jordnötsringar och ostbågar.. 

nu olika sorters godis... 

denna gången är ursäkten att jag är orolig inför ultraljudet på onsdag.. haha..... 

vilket bullshit.. klart jag är orolig.. det är inte det.. .men va fan... 

jag är en beroende... jag vet hur min sjukdom fungerar.... jag släppte garden... 

och BAAANG så blev jag rejpad igen... jag lyckas bara hålla idioten stången ett kort tag... 

sen så är den där igen... 

jag kan låta bli knarket... låta bli alkoholen.. låta bli tobaken... men ätandet.. fan... man måste äta... 

och jag har inga spärrar... fan... helt fuckad är min relation till mat... eller inte mat.. ätande... hela ätande-grejen.. 

ska jag vara riktigt ärlig.. .så skulle jag helst bara vilja ha all föda intravenöst i resten av mitt liv... för då hade jag inte behövt aktivera den jävla ätandegrejen.... ... 

jag är liksom så sjukt jävla disciplinerad när jag väl sköter mig... "sköter" mig.. när jag äter sjuukt kontrollerat.... 

alltid samma mängd.. alltid samma sak... samma tider.... kontroll... då.. då funkar det... 

men så fort jag släpper lite på spärren.... fan... det är kört... 

jaja... fakk it... jag kan skriva vad som helst... jag vet vad jag ska göra... jag ska bara göra det... 

hell... fan..jag har fan slutat med heroin utan hjälpmedel... .och det är den absolut mest vanebildanden drogen som finns... (ja va fan, jag har inte testat crack haha) skämt åsido.... jag fixar detta.. 

och det är nog det som är lite farligt oxå...för t.ex, med knark så vet jag, att tar jag så bara en holk en kväll (alltså röker lite hasch/marijuana) så är jag körd, jag är helt igång... det vet jag... det har jag lärt mig... 

men äta... hey.. va fan.. äta.. det är ingen som kan säga något... det är ingen som säger "hey, nu ska du pissa här, och hittar vi socker i ditt piss, ja då är du körd" ... eller "nu har du sålt socker igen, nu åker du in".... 

nä... jag kan gå vart jag vill, vilken tid på dygnet som helst, och bara handla MASSOR ATT ÄTA och bara trycka i huvudet.. och ingen kan säga något.. ingen säger något... o jag kan äta inne, ute, överallt, på offentlig plats, på toa, ensam, med vänner, med okända... ja ni förstår.... jag kan lukta mat i kläderna.... 

men just det, åter till det farliga.. i och med att jag "vet" hur jag ska göra.. så kan jag skjuta på det, gång på gång, för jag "vet" ju vad jag ska göra... jag har ju gjort det en gång, jag kan göra det igen.... men jag börjar inse att det är inte så lätt.... det är lite som när dom drar lastbilen i världens starkaste man... får man bara den jävla lastbilen i rullning, så kan de dra den hela sträckan... men börjar de ta pauser, bromsa upp, så tappar man styrkan, man orkar inte dra igång lastbilen igen, och även om man vilar en stund, så orkar man bara en liten bit, man har liksom tappat rörelsen.. ni hajar vad jag menar.... 

det är därför så många som jag kände som slutade missbruka men som efter många år började igen, de fixade inte att sluta igen... de flesta av dem är döda... för man måste köra så hårt för att man ska slippa känna, slippa se, att man är en failure... att man liksom hade allt och sen bara pissade ner hela sig själv.... 

jag ser ju hur jag äter... jag äter likadant som jag knarkade efter jag hade gjort behandling efter behandling.. något så sjukt destruktivt.. så äter jag nu .... jag har nog aldrig ätit så sjukt och destruktivt som nu... .

jaja... ni behöver inte komma med tips.. tack men nej tack... för den enda som vet vägen ut är jag.... 

men jag vet att jag inte är ensam... det är en jävla kamp.. det är en ruggig kamp... 

och jag blir jävligt ledsen när jag börjar inse att jag har en så sjuk relation till mat... 

samtidigt så är jag glad över att liksom anorexi/bulimi/amfetamin (bli slank och fin med amfetamin) inte är 

något som jag ser som utvägar... .för det hade varit för enkelt... 

nä... jag ska nog bara stånga mig lite blodig till.. och sen po hästen... 

fan.. jag skulle vilja hitta någon i exakt samma situation... och så liksom tillsammans ta sig igenom detta..

någon som man tränar med, planerar med, tävlar med... 

jaja... vi får se.. det löser sig... (det gör det alltid, eller hur timbuk)... tjingeling... 

 

Kerstin

24 februari 2015 09:41

Skulle kunnat vara jag som skrev det där! Jag är lika sjuk och det känns så skönt att veta att man inte är ensam! Jag förstår precis vartenda ord i din text!

Det bra är väl att vi aldrig ger upp! Faller ibland men så är vi på det igen efter ett tag.

Men jag är oxå så jäkla trött på detta socker/fett beroende/överkonsumtion/missbruk... Min högsta dröm är att få ett normalt förhållande till mat!

Vi tränar i alla fall, alltid något!

http://chetti.blogg.se

Stamp-E

24 februari 2015 10:34

tror nog att det är kört på den fronten.. alltså sund relation till mat.. samma som knark, sprit, cigg...
:(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    haha längen sen vi såg en skräck-komedi. Detta var en rätt fet rip-off direkt från From dusk til dawn men med en drag-twist, men den var rätt rolig och underhållande. ...

    Fick tipset av syrran samtidigt som jag såg en trailer för den så vi gav den en chans trots ganska låga betyg. Den börjar inte speciellt bra, första halvan är ganska skrattretande och ger en riktigt b-films-känsla, ultra-budget, fördummand...

    Den var riiiktigt fet. Jag ville se den då den nyaste har haft premiär och oh boy denna var riktigt bra. Cool tanke bakom, bra story, bra skådisinsatser, mycket roliga tillbakablickar till första filmen. ja bara en bra rulle helt enkelt ...