Stamp-E
2 maj 2013 22:22
Lugnt. jag ska försöka svara så gott det går.
Vi gjorde massa skit, och allt kom upp till ytan. Vi separerade, tog barnet var sin vecka, hon flyttade, men vi valde att gå till familjeterapi för att få igång en sund kommunikation.
jag var inte speciellt rolig, men jag var fylld av så mycket smärta, skuld och skam, ångest, så jag trodde jag skulle ta livet av mig.
jag PRATADE, pratade, pratade, pratade, skrev, skrev, skrev, pratade, pratade, grubblade, bråkade, pratade och pratade lite till samt skrev...
vad jag inte gjorde.. hmmm.. jag pratade inte skit om min sons mamma till min son... men annars var jag inte vid mina sinnes helt fulla bruk....
det tog lång tid... du får leta i bloggen.. :) det är iofs sant, man kan följa min smärta dag för dag... shit manhattan va jag var fylld av svart ondska och dåligt mående.... men det tog kanske 1-2 år innan jag började se annorlunda på saken....
vändningen kom nog när vi kunde släppa på vissa saker och titta framåt.... vi gjorde ju detta både var för sig och tillsammans... sen blandade sig en högre makt i saken oxå och krossade min sons/sambo/frus handled, så att hon inte kunde ta hand om sitt hem eller sin hund.. så hon fick flytta "hem" igen... så då vände det ännu mer...
du ska rent ut sagt skita i om du skriver positivt och negativt, för varje ord som du får ut ur ditt huvud gör så att ljus kommer in.... prata prata prata skriv skriv skriv... passar det inte folk så fuck em, du skriver ju för din skull, för din smärta, för ditt tillfrisknande från denna ångest.
du drar inte ner på andra, du drar upp dig själv!
Kämpa på, det blir bättre ska du se.
detsamma. Stamp-E