vaknar i morse av en fruktansvärd smäll och krasch.... flyger upp i sängen, tänker va fan är det som händer???? springer ut i hallen alla tre, o ser där detta här....

spegeln är alltså uppsatt i en stabil vägg med en oerhört stabil 4-spiks-krok, och satt som berget.... på något sätt har kroken "slitits" ut från väggen, och absolut rakt ut, och sen har spegeln fallit (kastats) i golvet...

ja jag försöker se någon naturlig förklaring på saken, men det är svårt...

spegeln låg flera decimeter ut, skulle den fallit själv så hade den ju trillat rakt ner....

Kroken som den satt med är i helt perfekt skick. Inga böjda spikar, ingenting. Dessutom är hålen i väggen helt perfekta fortfarande... Hade kroken på något sätt lossnat så skulle ju dels spikarna böjts till när spegeln föll, eftersom spegeln är tung, och dessutom skulle hålen i väggen liksom "glidits" neråt och blivit uttöjda av vikten.....

ja jag fattar ingenting.... märkligt... men sen slog det mig.... och efter ett samtal till mamma så fick jag det bekräftat.... Spegeln var pappas, inköpt när han gick som väktare på skånemässan för typ... tja... 40-50 år sedan....

o jag har helt missat att idag är det 10 år sedan pappa dog... jag har tänkt på det tidigare i veckan, men inte alls mer än så.... o glömt skriva upp det.. så hade inte detta hänt, så hade jag helt glömt det... så nu blev jag påmind hehe... så det blir kyrkogården under dagen o tända ett ljus... farsan vill inte bli bortglömd... o vem fan vill det egentligen...

ähh.. man får tro vad man vill (snällt va)... kanske var det slumpen och tillfälligheter som gjorde att spegeln på ett ytterst mystiskt sätt gick sönder, hur det nu är möjligt på det sättet..... eller så var det pops som påminde mig om honom....

Men som K sa, det var skönare att han påminde (om det nu var han) oss genom att krossa en spegel än att han stod bredvid sängen och väckte oss... o jag får väl hålla med hehe