jaja en riktigt snöig rulle. De har lyckats hålla spänningen i hela filmen. Visst, den har sina små grejer här och där som man (läs jag) kan störa mig på men det är för att jag tycker att man ska tänka på varenda liten detalj och aldrig någonsin dumförklara tittaren eller bjuda på alldeles för självklara ledtrådar. 

Men det var en bra rulle, klassisk Beck fast ändå uppdelad på två delar som rullar samtidigt, utanför och inuti, ja ni hajar när ni ser den. 

Den var 4 av 5 Gunvald.

Jag måste börja med att säga att även om det är en riktigt bra film, bra manus, bra skådisar, bra story (inte så konstigt då det är en sann historia) ja u name it så krävs det en speciell personlig upplevelse och igenkännande i filmen för att ge den den där sista pushen på nöjdhetsskalan. Jag vet att den som ser filmen och känner på samma sätt som jag gjorde under filmen, ett "jag förstår", den kommer verkligen att uppleva filmen i sitt rätta jag, den sanna essensen, det som man verkligen velat ha fram under filmen och det som Ted upplevde under hela sitt liv eller åtminstone under sitt vuxna liv (eller upplever, han är inte död men han sitter på livstid). 

Filmen är alltså berättelsen om Unabombaren och man har inte lagt massa tid på att gå igenom hans uppväxt utan den börjar mitt i hans upplevelse so to speak.

Jag vill inte berätta mer utan denna filmen ska upplevas, det är så jag känner det, den ska upplevas, eller "ses". 

Mycket nöje mina kära misantroper <3