jag har precis tagit ett beslut. jag ska göra mitt bästa för att ägna ännu mer tid åt min son trots att jag haft en tuff dag/vecka på jobb. han kan faktiskt inte rå för det eller straffas för det, han är min prins, jag har satt honom till världen. jag ska verkligen försöka leka mer med honom. jag intalar mig själv att det jag gör är nog, men har så sakta börjat tvivla, framförallt genom vissa saker som han själv säger till oss och andra. han har en poäng i det han säger. ska fan inte sätta mig vid den där jävla datorn förrän det är dags för honom att sova... fan jag älskar ju honom, då ska jag väl försöka ägna all min vakna tid åt honom oxå.... det är ju inte så lång tid kvar till jag bara har honom varannan vecka, då måste jag ju passa på... fy vad ont i hjärtat jag kommer att ha sen när jag inte KAN leka med honom varje dag... det kommer att göra ont... så så fort jag hämtat honom ikväll så ska jag först gå en lång runda med honom o hundarna o leka jätte-mycket ute.. han ska få göra det mesta av det han vill... sen ska vi busa o mysa hemma innan han ska sova. så ska jag göra! hej hej

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                    ...

  OMG... alltså... ffs... sicket mög.. Netflix.. skojar ni... bud på att säga upp hela abonnemanget...    alltså grejen är att tanken är snöig. Man typ dör, eller väntar på döden, etc, det är ganska oklart, men man ska kanske till himlen ell...